Har inte kunnat släppa min fd kollegas död. Stunder har gått när jag tänkt på henne och hennes familj. Fy fasen vad jag lider med dem. Det går inte sätta sig in i deras liv. Jag har sett henne någon gång under de 10 år som gått sedan vi jobbade ihop. Hon var så öppen och berättade om hennes familj. Jag kan ju tänka på det fortfarande berättelser hon sagt om Halloweenfester hon haft för sina barn och studsmattor som hon fixat med. Leksaker hon lagade. Usch alla minnen kommer tillbaka. Vila i frid Mona.
Avslutade kvällen med en löprunda. Kände att jag behövde rensa mitt huvud lite. Det var den bästa löprundan jag någonsin haft. Det kändes som benen bara gick av sig själv. Jag höll ganska högt tempo men efter 8 km kändes det som jag kunde springa lika långt till. Blev ju inget wings of life lopp för mig så jag körde väl mitt eget. Hade som tanke att springa drygt en mil om jag skulle varit med och nu blev det 1,3 mil på 75 minuter.
Ta vara på livet och ta hand om varandra är mitt ord som avslutar denna söndag.
/Anne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar