Nöjd med dagen

Idag var en viktig dag. Har inte varit så himla nervös innan i veckan men idag precis innan presentationen var jag lite nervös men Rolf sa att det inte syntes. Jag är supernöjd. Det var en bra presentation. Det var länge sedan man pratade framför så många som man inte kände. På Kommunal var man väl med och snackade lite men där kände man ju de flesta så det var inte lika jobbigt. Sen hör det ju till att man hade jobbat där längre och kunde mer. På kultur och fritid har jag ju bara varit ett par månader. Så jag är himla nöjd. Min chef tackade mig flera gånger vilket gjorde ju att man blev ännu mer glad. En känd politiker sa också att vår presentation var bra. Man gjorde ju en hel del presentationer och sånt på högskolan och det är väl det som sitter i ryggmärgen lite för jag var inte så fruktansvärt nervös. Handlar ju lite om hur kunnig man är på området. Ju mer kunskap desto mer säker känns det. Nu är nästa steg att presentera det för nämnden på torsdag men det känns nästan som en baggis.

Idag fyller min mamma år höll på att glömma att skriva. Pratade med henne innan men hon jobbar ju kväll men hon hann prata en liten stund mellan alla bitar. Det var tydligen tre andra som också fyllde år idag på hennes jobb.

Helgen var bra förutom att jag inte kände mig helt på topp i lördags kväll och söndag. Vi var hos mamma och pappa så det var ju lite synd att man inte var så pigg. Planerade lite inför sensommarens resa när vi ska fira pappa. Blir nog Mallis vilket inte är helt fel. Jag känner att det blir bra bara man får lite värme. Igår blev det en hel del vila. Elliot vaknade vid sex men då steg pappa upp med honom och så steg mamma upp också så då kunde vi få sova ut till nio. Det var gutt med tanke på att man inte var helt kry. Vaknade av att mamma letade efter Elliot. Han har börjat gömma sig ibland och han tycker det är jättekul. Det tycker inte jag alla gånger. Nu satt han under skrivbordet på kontoret. Mamma letade efter honom och ropade men han satt still. Jag hörde en viss nervositet i mammas röst kan jag säga. En gång satte han sig vid sidan om garderoberna i hans lekrum. Då ser man inte honom direkt när man tittar in från dörren. Jag letade efter honom och det tog ju inte så lång tid innan man hittade honom men han är himla nöjd när man ropar efter honom, busfrö.

När vi körde hem somnade båda jag och Totten igen. Det var gutt och så sov jag en stund på eftermiddagen också. Det var nog det som behövdes för idag var jag mycket piggare.

Nu sitter vi och slappar i fåtöljerna nere efter en god måltid. Kollar in FF matchen. Ska flytta upp till soffan i pausen gutt för då kan man halvligga lite mer.

/Anne